Där stod jag chockad som jag aldrig känt. Denna känsla var ny och jag kunde inte reagera. Min kropp kunde inte röra på sig och jag visste inte om jag skulle kunna vända eller gå fram till mitten. Jag är i chock. I mitt huvud står det bokstavligt still. Jag känner kalabaliken runt om mig men jag är fryst till is. Det är som om någon har en fjärrkontroll till min kropp och tryckt på paus. Eller t.o.m. stängt av mig. Inga ord kan beskriva mina känslor just nu för det finns inget ord för det jag känner. Nej, detta händer inte mig. Nej, nej, nej.
Bänken känns en aning kylig. Det är ju typiskt. Det är en aning molnigt så jag vet inte om det kommer bli soligt eller regnigt näst. Det är det som är mysteriet med Stockholm. Alla klagar på vädret men jag är glad att vi har variation och vädret är inte bara det som är härligt utan min favoritgata - Drottninggatan, är ju min favoritdel med hela Stockholm. Denna gata känns oändlig. Jag vet inte ens om den tar slut. Jag kan sitta här förevigt. Så mycket folk men ändå så lugnande. Här är platsen där mina problem försvinner för det händer alltid något spännande här.
En svag bris träffar min kind.Framför mig ser jag butiken Zara. Det är mycket folk. Vad är det med tjejer och kläder egentligen? De går från butik till butik och blir aldrig trötta. Det är något som jag aldrig kommer förstå. Men jag gissar väl på att det är deras ''heliga'' plats - butiker, så som att sitta på en bänk är min ''heliga'' plats.
Det som är så fantastiskt med denna plats är att jag kan se ända till Åhlens men också se BikBok och det som är efter det. Butiker efter butiket. Människor efter människor. Jag ser alla människor som rusar överallt. Ungdomar som bara hänger eller män i 30 års åldern som pratar i telefon med en portfölj i handen. Det är så fantastiskt om man verkligen tänker på det. Och så har vi underhållarna som han som imiterar Michael Jacksons danser eller Jesus-tanten. Det är Drottninggatan som är det mest speciella i Stockholm.
En melodi spelas och jag inser att det är min egna mobiltelefons ringsignal. Jag plockar upp telefonen och på skärmen står det att Sam ringer, så jag svarar.
- Kom till Åhlens fort, säger Sam med hård andning.
- Varför? Är det brådskande? frågar jag med en överraskande ton i rösten.
- Ja, kom fort, uttalar han sig med en aning ilska i hans röst.
Jag insåg att det verkade brådskande så jag tog mig upp snabbt och började att gå mot Åhlens.
Jag vet inte vad som väntar mig. Det är fredag och klockan är fyra så alltså är det rusningstid. Det är så mycket folk att det är omöjligt att ta sig fram utan att krocka på någon. Jag går över övergångsstället. Bilar tutar högt. Jag lyckas iallafall att ta mig fram till Åhlens. Jag ser en stor folkmassa som är nästan formad som en cirkel. Jag funderar över vad som kan vara i mitten. Inga ansikten syns så jag vet inte om det är något bra eller dåligt som har hänt. Tillslut kommer jag framtill folkmassan. Jag tränger mig fram för att få reda på vad som pågår. När jag är framme står jag still. Mitt ansiktsuttryck är helt blankt...
♦Boken är slut och det är ju meningen med böcker att få ut något av boken så vad är det egentligen jag har fått ut? Jo boken fick mig att tänka mycket eftersom att det var ett öppet slut. Man får tänka mycket och det är ju det som gör denna bok så stark som den är! Det som mer var bra i boken är hur synen på kvinnorna som uppstod i boken som jag sagt i tidigare inlägg. Det är en väldigt speciell bok, enligt mig. Svårt att jämföra den med tidigare böcker jag läst.
Budskapet i den här boken är väldigt svårt att säga eftersom att det är så mycket som händer. Men jag tror att denna bok skrevs för att säga sanningen om hur kvinnor tänker och har drömmar. Det var ju bara män som skrev böcker under 1800-talet så Benedictsson gömde sig bakom ett pojknamn. Så i helheten ville Benedictsson att man skulle se annorlunda på kvinnor.
Boken enligt mig var lagom avancerad för min ålder. Det var en aning utmanande i början men man förstod ändå och ju längre man kom in i boken desto mer fick man ett större förstående om var som hände i boken. Annars var formen och handlingen lätt att förstå så det fanns inga större svårigheter med denna bok.
Denna bok var bra, kanske inte perfekt men bra i helhet. Den hade starka och intressanta teman så det var det som gjorde att boken är speciell. Det finns inget specifikt som jag ogillar men jag tyckte att det var en aning orealistiskt att en så ful flicka som Selma drog till sig män lätt som en plätt. Hur?! Så det var det som irriterade mig en aning.
En scen som jag verkligen minns är när Patron Kristersson får syn på Selma. Man får då verkligen veta att det är något speciellt med Selma. Man blir fascinerad av vad som är så speciellt med henne. Han hade ju inte ens talat med henne! Och han själv tyckte att hon var ful. Jag vet inte om jag ska tycka att det är orealistiskt eller fascinerande men iallafall är det något som fick mig att tänka och minnas så just den scenen gav ett starkt intryck!
Jag har aldrig läst någon bok som denna med likadana teman så det är otroligt svårt att jämföra den boken med andra men jag har märkt att Pengar har väldigt lika teman som de andra klassikerna som vi läser. Teman som kärlek, människors beteende och meningen med livet uppstår i alla dessa böcker. Utveckling är en stor faktor som finns i alla dessa fyra böcker.
Selmas personlighet har man sett överallt. En ivrig tjej med höga drömmar, man kan se sig själv i det också. Alla har drömmar som Selma men på den tiden var det svårt att uttrycka sina drömmar och just därför stod hon ut bland alla andra.
Jag har upptäckt mycket om boken efter boksamtalet, man förstår boken på ett helt annat sätt och det är just därför man diskuterar, för att få ett större och fler perspektiv på boken. Så det är exakt vad jag fick. Jag förstod mer och man kunde nästan inte sluta tala när man hade samtalet. Man hade så mycket att säga.
Och efter samtalet tycker jag att boken blev bättre.
Toodles ♦
Detta står i det sista meningarna -
''Och hela hennes varelse genomströmmades av den ungdomskraftliga egoism, som ropar: "plats, jag måste leva!" Så böjde hon sig ned och blåste ut sitt ljus, ty hon ville kläda av sig i mörkret."
De här meningarna ger inget tydligt slut. Det är helt enkelt ett öppet slut så kallat. Man får inte reda på vad som kommer hända efter detta för det som hände innan detta så skrev Selma ett brev till sin kusin Rickard där hon sa till honom att hon ville fly till Tyskland och studera. Så man får inte reda på om hon lyckas eller ej och det är det som får en att tänka. Man får då ett starkt intryck av boken om den får dig att tänka.
Nu har jag tyvärr inte boken just nu men en del som jag tycker är viktig för slutet av boken är brevet som Selma skriver till Rickard just för att detta ger en idé om hur hennes liv kommer att bli. Detta får mig att tänka om hon kommer att lyckas med hennes studier och hur hon kommer att göra med Pål.
Jag tycker att slutet är bra men att det anknyter sig till början gör det inte. Slutet är passande men framför allt oväntande eftersom att det är ett öppet slut och om man jämför slutet med början så märker man hur oerhört mycket både boken och Selma har utvecklas.
toodles
Nu är det dags att tala om hur denna bok är en klassiker och enligt mig anser jag att Pengar är absolut värd att ha den titeln eftersom att det finns eviga teman i boken som kärlek, människans utveckling o.s.v. som just är väldigt viktigt för klassiker. Men det som gör just denna bok så speciell är att den visar sanningen om hur man såg på kvinnan på den tiden. Benedictsson vågade berätta sanningen om hur kvinnan framstod men också om hur kvinnorna drömde på den tiden. Boken var som ett slag i ansiktet för de som levde under denna tid. Den var nytänkande och rebellisk. De mesta böcker brukar också ha lyckliga slut och denna bok har inte det utan ett väldigt öppet slut som man själv får tolka om det är lyckligt eller inte.
Språket och formen på boken är inte det som framstår som något speciellt i boken. Det är väldigt enkelt språk och formen är också väldigt enkelt. Ibland lite svårt att förstå vissa ord men annars så är inte språket något speciellt för denna bok.
Den här boken kanske inte är så betydelsefull för dagens människa men jag tycker att det är boken var viktig just då när den var skriven för att få en större syn på kvinnan och tack vare kvinnor som Victoria Benedictsson så fick man reda på hur kvinnorna verkligen hade just på den tiden.
Denna bok delar vissa teman som de andra klassikerna som årskursen läser. Alla dessa klassiker som vi läst de senaste veckorna handlar om livets utveckling, ungdomars liv samt storstadslivet och synen på kärlek. Men denna bok handlar också om jämställdhetsfrågor och synen på kvinnan under 1800-talet. Liksom kärlek, livets utveckling och makt är eviga teman som oerhört ofta framstår i alla möjliga böcker. Varför man just har teman som livets utveckling och kärlek till exempel, är för att man ska kunna känna igen sig.
Den här boken är ju baserad på Benedictssons egna liv. Hennes far lärde henne mycket om till exempel jaga och sådant så hon fick uppleva hur det var att vara en man. Det är nog därför hon skrev denna bok. Hon ville visa att kvinnor också ville arbeta och att de har drömmar. Och just för att denna bok är baserad på hennes liv blir boken väldigt personlig och realistisk.
Och en annan sak som gör denna bok speciell är att den är väldigt samhällskritisk som gör den mer speciell och bättre.
toodles
