stoltast i staden...
Där stod jag chockad som jag aldrig känt. Denna känsla var ny och jag kunde inte reagera. Min kropp kunde inte röra på sig och jag visste inte om jag skulle kunna vända eller gå fram till mitten. Jag är i chock. I mitt huvud står det bokstavligt still. Jag känner kalabaliken runt om mig men jag är fryst till is. Det är som om någon har en fjärrkontroll till min kropp och tryckt på paus. Eller t.o.m. stängt av mig. Inga ord kan beskriva mina känslor just nu för det finns inget ord för det jag känner. Nej, detta händer inte mig. Nej, nej, nej.
Bänken känns en aning kylig. Det är ju typiskt. Det är en aning molnigt så jag vet inte om det kommer bli soligt eller regnigt näst. Det är det som är mysteriet med Stockholm. Alla klagar på vädret men jag är glad att vi har variation och vädret är inte bara det som är härligt utan min favoritgata - Drottninggatan, är ju min favoritdel med hela Stockholm. Denna gata känns oändlig. Jag vet inte ens om den tar slut. Jag kan sitta här förevigt. Så mycket folk men ändå så lugnande. Här är platsen där mina problem försvinner för det händer alltid något spännande här.
En svag bris träffar min kind.Framför mig ser jag butiken Zara. Det är mycket folk. Vad är det med tjejer och kläder egentligen? De går från butik till butik och blir aldrig trötta. Det är något som jag aldrig kommer förstå. Men jag gissar väl på att det är deras ''heliga'' plats - butiker, så som att sitta på en bänk är min ''heliga'' plats.
Det som är så fantastiskt med denna plats är att jag kan se ända till Åhlens men också se BikBok och det som är efter det. Butiker efter butiket. Människor efter människor. Jag ser alla människor som rusar överallt. Ungdomar som bara hänger eller män i 30 års åldern som pratar i telefon med en portfölj i handen. Det är så fantastiskt om man verkligen tänker på det. Och så har vi underhållarna som han som imiterar Michael Jacksons danser eller Jesus-tanten. Det är Drottninggatan som är det mest speciella i Stockholm.
En melodi spelas och jag inser att det är min egna mobiltelefons ringsignal. Jag plockar upp telefonen och på skärmen står det att Sam ringer, så jag svarar.
- Kom till Åhlens fort, säger Sam med hård andning.
- Varför? Är det brådskande? frågar jag med en överraskande ton i rösten.
- Ja, kom fort, uttalar han sig med en aning ilska i hans röst.
Jag insåg att det verkade brådskande så jag tog mig upp snabbt och började att gå mot Åhlens.
Jag vet inte vad som väntar mig. Det är fredag och klockan är fyra så alltså är det rusningstid. Det är så mycket folk att det är omöjligt att ta sig fram utan att krocka på någon. Jag går över övergångsstället. Bilar tutar högt. Jag lyckas iallafall att ta mig fram till Åhlens. Jag ser en stor folkmassa som är nästan formad som en cirkel. Jag funderar över vad som kan vara i mitten. Inga ansikten syns så jag vet inte om det är något bra eller dåligt som har hänt. Tillslut kommer jag framtill folkmassan. Jag tränger mig fram för att få reda på vad som pågår. När jag är framme står jag still. Mitt ansiktsuttryck är helt blankt...
Kommentarer
Trackback
